En fyrhundsmorsas bekännelser

Att gå långa sträckor är något man får räkna med när man har hund. Ibland tar det emot, tex när man helst av allt vill ligga under täcket när det spöregnar och är ricktigt kallt. Men man har lixom inget val, för man gör det inte för sig själv utan för sin hund.
Fjällvandrat har jag gjort tidigare. Kom på att det var 5 år sen sist. När man är 20 så är också 5 år otroligt länge sen. Så man glömmer ganska mycket då.. 5 år är en fjärdedel av mitt liv.
En sak som jag glömde om fjällvandringen är att man måsste GÅ så himla långt!!! Men det var helt underbart.. ja underbart är nog det exakt rätta ordet.. Vi åkte till jämtlands fjällen till sylarna.. där gick vi ca 60-70 km.. svårt att avgöra.. 

Nova fick fuktexem dock och Maja haltade lite när vi kommit hem men inga större beskymmer... Elvis kämpade på som alldrig förr!! Honom vart jag stolt över..
Jag skadade mitt knä iof och har inte kunna gå ordentligt på en vecka men nu är det bättre... Sånt får man ta.. har ju lite problem med knäna...

Jag fick känna på ett annat liv, och jag blir förvånad över hur snabbt man kom in i dom rutinerna.. så det kändes konstigt att komma hem igen..

Lägger inte några roliga bilder också!!



Fjellvis


Nova är en fjällsamojed


Gänget