En fyrhundsmorsas bekännelser

Kan man någonsin bli förlåten för sina misstag?
Kan man ta tillbaka det som hänt?
Går det att glömma och sluta komma ihåg?
Får man gå vidare i livet utan att känna ånger för sitt förflutna?

Jag kommer aldrig gå tillbaka till det som hänt,
Men kommer jag att kunna se tillbaka och tänka att det var en dröm?
För nu är min verklighet och jag vill stanna här,
men varje dag påminns jag av det hellvete som jag kallade liv....

Jag klandrar ingen och ingen blir sårad,
men varför kan jag inte sluta känna mig så själv?
Jag berättar inget och ingen vet,
Men varför kan jag inte sluta komma ihåg?

Minnerna kommer tillbaka för hårt nuförtiden,
Kommer jag bryta ihop och börja tro?
Tro på verkligheten för en jävla gångs skull.
Har jag förtjänat det här?
Har jag förtjänat dig?

Du är min räddning och min ängel,
Är det du som funnits där hela tiden?
Men jag kunde bara inte se dig,
Kunde inte känna hur jag kunde vara...

För du är mitt hjärta och min själ
Du är mitt liv och mitt förflutnas död...